Vi hade klassfotografering idag. Vilket för mig inte är en av höjdpunkerna på året. Jag har inga problem med att ta kort, mitt problem är att alla kommer se kortet, så man vill inte se ut som en jubelidiot. Iallafall så var det vissa i klassen som ville röka precis innan vi skulle ta kortet. Bad tajming från deras sida kanske men men... Alla vi andra gick in i salen där alla kameror, staflin, blixtar och den fruktansvärda bakgrunden stod uppställda.

Måste gå från ämnet lite och klaga på bakgrunden. Dom har haft samma sorts bakgrund sen sent 80-tal tror jag, Den är så gräslig. Okej, den är väl gjord för att ge oss fokus, men kortet skulle sett så mycket trevligare ut om det var en natur i bakgrund eller vad som helst förutom den där fruktansvärt hemska bakgrunden. Man blir ledsen bara att titta på den.

Tillbaka till handlingen. Det tog ett tag för de här underbara tjejerna att komma dit, och man såg på fotografen att han bara blev mer och mer irriterad. Efter ett tag kom det väl fram att de också bytte om. Det fick han att se rött och vräkte ut sig "jävla idioter!" Man kunde ha trott att det skulle vara bra där, men inte då.
Han börja säga åt oss vart vi ska så. Något som kändes som när man väljer lag på idrotten och man står kvar bland dom sista, undrande vart man själv ska vara. Tillslut stod vi alla på våran plats efter några småsteg hit och dit. Han knäppte två eller tre kort och sa okej. I min värld betyder det att vi är klara, jag vet inte vad det betyder i hans värld men tydligen inte det samma. Alla var självklart nyfikna på hur det blev, vissa mer än andra. Så folk börja småspringa mot honom för att se bäst hur det blev. Jag hann ta ett steg av bänken när det kom, världen vrål som kunde ha hört uppe i Lappland.
"NNNEEEEEEEJJJJJJJJ! SÅ STILL! GÅ TILLBAKA!"
Jag tror mitt hjärta stanna och jag var tillbaka på bänken snabbare än du blinkar. Jag kände mig som Pumba i Lejonkungen när Nala jagar honom och han fastnar under en rot. Han vill bara där ifrån men han kommer inte loss. Precis den paniken spreds sig i hela kroppen. Jag var skiträdd! Han skulle då -visade det sig, bara titta på bilderna så att det blev bra. Resten av den fotograferingen stod vi alla blixtstilla, jag visste inte att våran klass kunde vara så stilla. När han var klar var det nästan att vi frågade om vi fick röra på oss.

På det enskilda kortet, vart det som vanligt en massa derektiv innan han tog ett kort. Alltså alla dom där grejerna är en vetenskap, man sitter helt skevt men ändå ser man normal ut på bilden. Han tog en bild och sa: "Okej bra. Nästa!" Ehh, okej. Var det allt? det var det enda som fanns i mit huvud men tydligen var det så. 
 
Jaja, vi får väl hoppas att det ser bra ut iallafall.