Det är inte målet som räknas utan resan dit...
För ungefär en vecka sedan kom jag hem från ännu en tripp till Manchester.
Det här inlägget är dedikerat resorna till och från detta resmål.
Restiden från min ytterdörr till Manchesters flygplats är ungefär 6 timmar och går via buss, tåg, buss och flyg.
Denna gången fick jag för mig att ha på mig klackskor på ditresan, ett ointressant beslut kan tyckas men det höll på att bli en stor komplikation under denna resa. Tåget som skulle ta mig från Trollhättan till Göteborg var beräknat ankomma en halvtimme innan flygbussen till Landvetter skulle gå, lagom med tid för mig att ta mig emellan. Som vanligt när det kommer till att åka via rälsen så ankom vi inte en halvtimme före utan 1 minut före. Självklart stanna också tåget på platformen längst bort från där bussen stod. Att springa blev ett måste om jag ville slippa betala en taxi 300 kr för att ta mig till flyget. Så i mina 13 cm klackar sprang jag svärande och skrattande genom hela tågstationen. Otroligt nog hann jag! Även om jag hade en puls på 160 och såg stjärnor framför ögonen.
Hemvägen gick via Säffle då kusinen fyllde stort -lämnar det vid stort, vilket naturligtvis skulle uppvakas. Ganska trött (gick nämligen upp 05 svensk tid) satte jag mig på tåget och somnar. Vaknar av att konduktören kallar ut nästa station ohch jag går och ställer mig redo för att gå av. När jag väl står på perrongen inser jag att jag inte står i Säffle utan i Åmål! Reflexsnabbe jag kastar mig på tåget igen och skrattar gott åt mig själv. Tur jag är lättroad.
Något som är lika spännande varje resa är stavningen på mitt exotiska namn Åsa.
Vanliga är Aasa och sa. Sedan har vi den för mig ologiska och som skapat mig vissa problem då maskinen strejkar pga att den inte känner igen det! den ser liknande ut £/sa. Min reaktion är och kommer förbli ett frågetecken.
Det här inlägget är dedikerat resorna till och från detta resmål.
Restiden från min ytterdörr till Manchesters flygplats är ungefär 6 timmar och går via buss, tåg, buss och flyg.
Denna gången fick jag för mig att ha på mig klackskor på ditresan, ett ointressant beslut kan tyckas men det höll på att bli en stor komplikation under denna resa. Tåget som skulle ta mig från Trollhättan till Göteborg var beräknat ankomma en halvtimme innan flygbussen till Landvetter skulle gå, lagom med tid för mig att ta mig emellan. Som vanligt när det kommer till att åka via rälsen så ankom vi inte en halvtimme före utan 1 minut före. Självklart stanna också tåget på platformen längst bort från där bussen stod. Att springa blev ett måste om jag ville slippa betala en taxi 300 kr för att ta mig till flyget. Så i mina 13 cm klackar sprang jag svärande och skrattande genom hela tågstationen. Otroligt nog hann jag! Även om jag hade en puls på 160 och såg stjärnor framför ögonen.
Hemvägen gick via Säffle då kusinen fyllde stort -lämnar det vid stort, vilket naturligtvis skulle uppvakas. Ganska trött (gick nämligen upp 05 svensk tid) satte jag mig på tåget och somnar. Vaknar av att konduktören kallar ut nästa station ohch jag går och ställer mig redo för att gå av. När jag väl står på perrongen inser jag att jag inte står i Säffle utan i Åmål! Reflexsnabbe jag kastar mig på tåget igen och skrattar gott åt mig själv. Tur jag är lättroad.
Något som är lika spännande varje resa är stavningen på mitt exotiska namn Åsa.
Vanliga är Aasa och sa. Sedan har vi den för mig ologiska och som skapat mig vissa problem då maskinen strejkar pga att den inte känner igen det! den ser liknande ut £/sa. Min reaktion är och kommer förbli ett frågetecken.
En av alla bilder från Manchester
Kommentarer
Trackback