Har tappat bort mig själv lite. Är i processen att hitta Åsa igen, men det tar ganska mycket tid och tid är något som inte är en lyxvara just nu. Tröttsamt är det också, men samtidigt som tröttheten tar över kroppen så ligger det en klåda i den som gör det omöjligt att vara stilla.

Precis när jag tror jag hittat henne så försvinner hon igen. Som sand som rinner genom fingrarna. Tack och lov har jag den mest fantastiska speciella lilla familjen här i Halmstad som finns där och hjälper mig plocka upp varje sandkorn för sig. Så snart snart är hon tillbaka.