Satte på TV:n för ett tag sen och säger grattis till dom svenska skidskyttedamerna, men det jag egentligen skulle skriva om är slumpen.

Nu har ju ny På spåret startat, vilket var/är ett av mina favorit program och nej jag har inte helt plötsligt blivit 40+ utan jag tycker verkligen det är ett bra program. Nu har det råkat bli så att jag har missat varje avsnitt av Kristian Luuk och Fredrik Lindström (som jag älska i hans spåkserie). Inte för att jag vill, utan av glömska och annat att göra, för jag var aldrig riktigt orolig för att programmet när man fick reda på att dessa två herrar skulle ta över.
Så efter skidskytten råka jag trycka in mig på reprisen av På spåret, där den sista resan faktiskt gick till Manchester. Detta tog lilla jag som ett gott tecken. haha Detta eftersom jag den 28 januari åker tillbaka dit. Kan inte hålla mig ifrån min psykolog/komiker/hjärta med andra ord min bästis som man sa på dagis.

Fast så länge behöver jag inte vänta för att träffa henne för det får jag på måndag. Yey! Himmel vad jag längtar.