Har nu under kvällen varit på möte. Mötet var precis i utkanten av centrum. När vi åkte dit var det ljust och jag ställde min cykel en bit in på gräsmattan bakom träd och buskar utan att tänka på att det kommer att bli mörkare. Väl utanför dörren efter mötet var det så svart att jag inte såg personen som gick en halvmeter framför mig. Tack sony ericsson för att det finns lampa på mobilen! Stapplande ut i skogen börjar jag jakten efter min cykel. Paniken började sprida sig i kroppen. Vart i helvete är cyklenskrället? Efter att nästan ha krockat med ett träd och snubblat på rötter hittade jag cykeln. 
Jag insedde efter ett tag att vägen inte hade lampor på en bra bit. Detta startade igång en ny omgång med ord min mormor inte hade varit så glad över att höra. Med cykellampan som lyste fem meter framför mig cykla jag så fort jag vågade, visste inte hur vägen gick och ville inte hamna i diket. Tillslut såg jag gatulamporna framför mig. Kunde nästan höra halleluja kören.