Bokmässan
Idag var det dags för den årliga bokmässan att besökas. Jag och mamma har åkt dit varje år ganska länge nu. Det har gått så långt att vi t.o.m har ett system. Man kan undra varför. Anledningen är att om vi inte har ett system skulle vi missa hälften eller gå vilse.
Tåget var packat som en sardinburk, inte konstigt när det är bokmässan och lönehelg.
I Göteborg var det höstväder. Träden gick i nyanser av grönt, gult, orange och rött. På vägen låg det fullt av löv, du såg knappt asvalten. Lukten som blir av alla dom här torra löven var helt underbar. Som ett litet barn gick jag runt och sparka runt i löven. Tur att man är lättroad.
Innan vi gick in på mässan fick vi först stå i världens kö. Jag har tålamod till mycket, men att så i kö är inte en av dem. Det är det värsta jag vet.
Jag är född -90, men fyller så sent att jag nästan är en -91:a. Detta är inget jag är så glad över och hittar inget possitivt med att fylla så sent. När jag var mindre körde jag med : "Jag lever längre för jag är född senare!" Detta är något jag nu vet inte håller. När vi köpte biljetterna märkte vi att är man under 19 år går man in för 50 kr. Som vuxen kostar det 120 kr. Så om detta håller i sig kan jag gå in billigt nästa år också, medan cirka 75% av min årskull måste betala mer än det dubbla. HAHA PÅ ER!
Vi var inte ensamma på bokmässan idag. Herrejävlar vad människor det var. Det var vara att vässa armbågarna och knö sig fram. Självklart fick man känna av lite smällar själv, fick vid en monter ett bokhörn inkört rätt i magen. Underbart...
När vi hade varit där inne i fem timmar kände vi både att det får vara nog, då hade vi varit runt överallt på nedervåningen. Vi ville inte ens tänka på våning 2. Kom ut med en heldel böcker, kanske inte så förvånande. Kom också ut med stora pappersark som tillsammans vägde några kilon. Ibland undrar jag hur jag tänker. Gratis är gott. Snacka om att vi har styrketränat. Är öm i både fingrar och axlar. Mina fötter ska vi inte ens kommentera. Varför tar man aldrig bekvämma skor på sig?
En annan fråga. Varför är det alltid mils lång kö till damernas men ingen till killarnas? Har vi mindre blåsa eller? Jag vet att killarna har såndär ränna eller vad det kallas, men står de så tätt inpå varandra att alla får plats? Sen kan det bero på att en tredje del av alla på mässan var kärringar, plus mig och mamma...
Ska nu gå ner och försöka få ihop krafter till att göra något att äta.
Föresten glömde nästan bort mitt "möte" med Henrik Schyffert. Jag stod och väntade på min mamma vid ett övergångställe. Hon skulle leka duktig och jag gick bara över, det kom inga bilar. Där stod jag och vänta på att det skulle bli grönt för mamma, då kommer Henrik Schyffert gående med en kvinna. Han tittar på mig och jag glor tillbaka. Gick sedan och funderade på varför han titta på mig. Då slog det mig... jag stod med fingret i örat just då. Det kliade....
Tåget var packat som en sardinburk, inte konstigt när det är bokmässan och lönehelg.
I Göteborg var det höstväder. Träden gick i nyanser av grönt, gult, orange och rött. På vägen låg det fullt av löv, du såg knappt asvalten. Lukten som blir av alla dom här torra löven var helt underbar. Som ett litet barn gick jag runt och sparka runt i löven. Tur att man är lättroad.
Innan vi gick in på mässan fick vi först stå i världens kö. Jag har tålamod till mycket, men att så i kö är inte en av dem. Det är det värsta jag vet.
Jag är född -90, men fyller så sent att jag nästan är en -91:a. Detta är inget jag är så glad över och hittar inget possitivt med att fylla så sent. När jag var mindre körde jag med : "Jag lever längre för jag är född senare!" Detta är något jag nu vet inte håller. När vi köpte biljetterna märkte vi att är man under 19 år går man in för 50 kr. Som vuxen kostar det 120 kr. Så om detta håller i sig kan jag gå in billigt nästa år också, medan cirka 75% av min årskull måste betala mer än det dubbla. HAHA PÅ ER!
Vi var inte ensamma på bokmässan idag. Herrejävlar vad människor det var. Det var vara att vässa armbågarna och knö sig fram. Självklart fick man känna av lite smällar själv, fick vid en monter ett bokhörn inkört rätt i magen. Underbart...
När vi hade varit där inne i fem timmar kände vi både att det får vara nog, då hade vi varit runt överallt på nedervåningen. Vi ville inte ens tänka på våning 2. Kom ut med en heldel böcker, kanske inte så förvånande. Kom också ut med stora pappersark som tillsammans vägde några kilon. Ibland undrar jag hur jag tänker. Gratis är gott. Snacka om att vi har styrketränat. Är öm i både fingrar och axlar. Mina fötter ska vi inte ens kommentera. Varför tar man aldrig bekvämma skor på sig?
En annan fråga. Varför är det alltid mils lång kö till damernas men ingen till killarnas? Har vi mindre blåsa eller? Jag vet att killarna har såndär ränna eller vad det kallas, men står de så tätt inpå varandra att alla får plats? Sen kan det bero på att en tredje del av alla på mässan var kärringar, plus mig och mamma...
Ska nu gå ner och försöka få ihop krafter till att göra något att äta.
Föresten glömde nästan bort mitt "möte" med Henrik Schyffert. Jag stod och väntade på min mamma vid ett övergångställe. Hon skulle leka duktig och jag gick bara över, det kom inga bilar. Där stod jag och vänta på att det skulle bli grönt för mamma, då kommer Henrik Schyffert gående med en kvinna. Han tittar på mig och jag glor tillbaka. Gick sedan och funderade på varför han titta på mig. Då slog det mig... jag stod med fingret i örat just då. Det kliade....
Kommentarer
Trackback