Min tävlingsinstinkt har flertal gånger satt mig i positioner som är omöjliga att ta sig ur. 

Jag tävlar om allt jämt, finns ingenting jag inte kan få till en tävling och det är just där problemet ligger. Vad gör jag när jag förlorar? Jag kan inte vinna i allt, på alla plan, i alla situationer. Där sitter jag nu. Har inte bara förlorat utan åkt på storstryk i en tävling som aldrig borde vara en tävling. En tävling om mitt egna hjärta. Trodde först att det handla om någon annans hjärta men i förvirringen insåg jag att det är mitt egna som är förlorat. Tappade bort mig själv, vem jag är och vilken mark jag står på.

 

Hittat delar av det här i Stockholm i händerna på personer som jag för alltid kommer sätta högt pris på. Andra delar hittar jag i framtidsplaner, hos gamla vänner och familjen. En bit av mig är inborrade i dem. Det är delar jag inte bryr mig om att få tillbaka för jag vet att de förvaras väl.

 

Finns dock en bit kvar. En bit som jag förgäves försökt gräva upp djupt i ett svart hål. Få tag på den, putsa upp den och sen både limma, bulta och spika fast den. Ibland tror jag att jag hittat den men sen tappar jag bort den igen men idag, en vanlig sketen onsdag hittade jag den och jag släpper den aldrig igen. Den är min nu. Mitt hjärta har de bitarna det behöver och nu ska jag bara pussla ihop det. Tur att jag älskar pussel, för det är en tävling jag vet jag kan vinna. 

 

Även om jag en gång i tiden för sjukt aktiv och fortfarande har ett sportintresse som är sjukligt tränar jag typ ingenting nu. När jag säger typ ingenting räknas springa till bussen som typet vilket säger en del... 

Varför detta kan man fråga sig? Har ingen som helst motivation! 

Hur får man då mig att börja träna? Jag ser vissa mönster och jag är sjukt lättlurad... 

Vill man få med mig till en simhall behövs bara ordet äventyrsbad sägas och jag är på. Kompis här i Stockholm håller i crossfit pass. Hur får man mig till att haka? Frågan följs av orden "och efteråt har vi fredagsmys"

 

Det ska dock sägas att det inte handlar om att jag inte tycker det är kul för det tycker jag. Väldigt trögstartad bara... Till den grad att jag måste luras. Antingen av mig själv eller andra. Så ska alltså på crossfit pass idag.  Borde kanske ringa mamma och säga att jag älskar henne innan för det här kan ju gå hur som helst!

Huvudvärken från helvetet och allmänt nere idag... Bara en sån dag.

Tack och lov för nätshopping och framtida resor som gör att allt helt plötsligt blir lätt som en plätt.

 

Glass hjälper också! Låt oss aldrig glömma glassens magi!