Helgen har gått i familjens tecken. I fredags mötte jag upp mamma och pappa inne i stan efter monsterdag i skolan. Vi går raskt över till lördagen då också lillebror var i Stockholm för att spela match mot Hammarby. Vi snackar bandy för de som undrar. Om ni undrar hur matchen gick vill jag inte prata om det... men oj va mysigt det är att titta på bandy! Varför är det roligt? Jo man fryser till den grad att man vet att man verkligen lever, i väskan finns en termos med glögg, vilket är ett måste, 60% av tiden letar man efter vart den rosa lilla bollen är och sen står man på läktaren hejandes på lillebror. För det är just att lillebror är på planen som verkligen gör det värt att titta på.

 

Men som rubriken berättar fick jag en jättefin present av pappa! Som jag är så tacksam för... En förkyldning! Ont i halsen och rinnande näsa. Tack pappa!!

 

Jag är inte en av dessa personer som är frälst av Markus Krunegård men jag är en av alla som är frälst av Filip och Fredriks podcast. I veckans avsnitt pratar Fredrik om en Krunegård låt. Nyfikenheten slog till, satte mig och lyssna på "Askan är den bästa jorden" och sitter nu här med tårar för jävlar vilken klockren refräng!

 

 

 

Personen som älskar att skriva är tillbaka i mig!

 

Inser att det var ungefär ett år sen sist, ett år som det har hänt en hel del på men det största är min flytt från Halmstad till Stockholm. Vad jag gör i Stockholm? Jag pluggar till naprapat. En skola som är det svåraste och roligaste jag någonsin gjort. Pluggar så ögonen blöder. Latinska har blivit som ett andra språk då anatomi fyller alla timmar på dygnet. Det är muskler hit, nerver dit och allt annat i kroppen därimellan. 

 

Bor ute på Resarö i en liten stuga med havsutsikt. Trivs som fisken i vattnet även om jag saknar Halmstad så mycket att det ibland knyter sig i magen. Flytten har ändå gett mig nya människor i mitt liv som troligtvis kommer vara kvar resten av livet och en större möjlighet att åka till Arvika och träffa mitt fina gudbarn som nu blivit 3 år. 3 jäkla år. Busigare fröken får man leta efter men den tjejen får jag inte nog av. 

 

Så nu får vi se om jag håller i det här med att skriva här men jag hoppas verkligen det. Mest för min egna skull för att hålla koll på mig själv!